Måndagskvällar hamnar vi ofta framför tv-serien Medium och fascineras över Patricia Arquettes rättframma tolkning av Alison, som utan krusiduller men ganska ofta med komplikationer vandrar mellan olika skeenden och verkligheter, lägger pussel av sina drömmar och visioner. Till slut löser hon utredningen på ett rart och givetvis övernaturligt sätt.
I gårdagens avsnitt fick hon i vanlig ordning kontakt med en avliden. För ovanlighetens skull duperades hon ordentligt av mannen från andra sidan. Delar av avsnittet var ren thrillerfrossa, som fick grabben och mig att hålla händerna samtidigt som min fru blundade. Det var kittlande att se hur Alison, den inte bara psykiskt utan även fysiskt stadiga kvinnan, vacklade.
Att Alison till slut tog kontrollen över situationen och iscensatte en intrig med döden som insats, var liksom som med tandborstningen som följde. Det måste göras; skrivas, produceras, ageras, spelas in.Men det är ögonblicken av vilsenhet och famlandet i blindo som gör att vi kommer att fortsätta trängas i soffan kommande måndagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Intressant läsning. Jag har sett programmet någon enstaka gång, egentligen mest för att hon är så bra, härlig person med sin starka och robusta kropp. Hon spelar bra! Men jag tycker stoffet är lite ansträngt, detta ständigt förekommande övernaturliga tema nuförtiden. Sedan uppskattar jag också rollfördelningen i den relationen. Men som sagt, all in all, synd på en så bra stjärna att hon är med i en rätt medioker serie, i mina ögon.
Det kan vara som med Columbo. Kostymen finns där, liksom gesterna och den plötsliga men alltid bekanta förvirringen. Går Patricia Arquette i Peter Falks fotspår?
Skicka en kommentar