Min mormor hörde till den sorten som inte var så pigg på att berätta om sig själv och det förflutna. Hellre blickade hon mot framtiden och pratade om när vi nästa gång skulle ses och vad jag då önskade mig till lunch eller middag. Men en sak hade hon klart för sig, och det var frågan om rätt och fel. Den kunde hon formulera.
Jag ville ta del av hennes barndom men hon skruvade på sig och teg. När jag frågade hur hon, hennes sju syskon och föräldrarna firade jul var hon först tyst. Sedan sa hon:
Vi var fattiga. Det var inget roligt. Far fick stjäla en gran. Det var fel.
Jag tänker på den slutledningen när jag läser Richard Swartz kolumn om ansvar utifrån den svenska drottningens uttalanden om sin far, och att hon inte ens i dag kan reflektera över att denne under nazismen köpte en fabrik, som tidigare haft judiska ägare, för en spottstyver, och att köpehandlingen då som nu är moraliskt förkastlig. Jag pratade aldrig med mormor om saken - hon dog för många år sedan och var för övrigt rojalist - men jag tror säkert att hon skulle insett den ryggradslösa hållningen hos både drottningen och hennes far.
Och historien går igen. Än i dag norpas granar när det lackar mot jul. En av fem har snattats, uppger skogssverige.se. Likadant var det i fjol. Var i världen fabriksstölder fortfarande pågår kan man fundera över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Ja, jag blir (är) rätt trött på kungahuset. Igår fick jag uppläst kungens försvarstal kring boken om honom. Patetiskt, helt utan substans. Även drottningens förhållningssätt är det att det vi inte pratar om finns inte. Vad är det för sorts människor?
PS Vi hade ingen gran i år.
Vad är väl en gran mot en pyramid?
Hann före mig själv. Alltså, en relief.
Skicka en kommentar