Beirut, Sverige

Jag ser många filmer under en vecka. Ett alster ur dagens skörd heter ”Medan Beirut brann” och utspelar sig 1975. Inbördeskriget delar den libanesiska huvudstaden.

En tonåring och hans kompis är dramats huvudfigurer. De lider av konflikten så som barn gör. De bevittnar en dödsskjutning eller hör en explosion samtidigt som de är fullt sysselsatta med någonting helt annat. De här killarna har med en super-8-kamera filmat en kvinnas urringning och hennes bara ben och deras stora problem är att hitta en fotoaffär som kan framkalla rullarna.

Jag tänker på den filmen när den nuvarande svenska regeringen vill ställa ytterligare krav kring anhöriginvandring. Familjen till en flykting ska förbjudas komma till Sverige om flyktingen i fråga inte jobbar och har fast inkomst.

Kan man verkligen blanda ihop flyktingstatus med svenskt förvärvsarbetande? Eller är det som så att alla flyktingar med familjer flyr sina hemländer just för att de vill arbeta någon annanstans, för att de vill jobba på svensk mark?

Om det är så borde flyktingströmmarna och konflikterna världen över mattas ordentligt, om den svenska regeringens önskningar blir verklighet. Eftersom vi inte kommer att ta emot flyktingar, inspireras andra presumtiva flyktingmottagarländer att följa den svenska linjen. Sålunda får de drabbade klara sig bäst de kan under sina – inte våra – krig och farsoter. Nackdelen kan vara att de svenska arbetsgivarna får ont om arbetskraft.

Är det som så att arbete ger frihet? Nazisterna försökte under andra världskriget pränta in det hos fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz-Birkenau. Försöker den nuvarande svenska regeringen med detsamma?

”Medan Beirut brann”, som är en fransk-libanesisk-norsk-belgisk samproduktion, visas på tv-kanalen Silver den 16/2 19.00 och 17/2 9.00.