Politik och idrott hör givetvis ihop. Men trots att kurder, armenier, assyrier, pontier, mikroasiater och andra folkgrupper behandlats illa av turkisk stat och ottomanskt välde gillade jag att Sverige kickade boll mot Turkiet. Att dessutom Sebastian Larsson slet föredömligt och att svenskarna – även mittbackarna! – delvis lirade, inte bara sparka sprang, sig ur situationerna gladde mig.
I höstas såg jag en sändning av EM-kvalet mellan Grekland och Turkiet i Istanbul. Det var tätt och trångt och högt tempo och en juste match. Att grekerna vann med 1-0 tyckte jag speglade lika mycket liret på plan som de upptinade relationerna länderna emellan.
En boll är alltid rund. Kanske är det därför jag är tveksam till sommar-OS i Peking och tycker att hela spektaklet ska bojkottas för att protestera mot den kinesiska statens många övergrepp mot sina medborgare. Å andra sidan sett: får Sanna Kallur vara hel och lyckas hon behålla sitt flyt är hon värd flera nätters dålig sömn. Jag såg inte världsrekordloppet i direktsändning men jag följde loppen i Scandinavium någon vecka innan och det flow Kallur då visade upp var häpnadsväckande.
Det är lätt att glömma politiken på andra sidan häcken, asiatisk såväl som europeisk. Rent spontant kan jag tycka att det kändes gott att Jonas Björkman härom veckan vann den avgörande Davis Cup-singeln mot Israel. Det tycker jag, trots att jag knappt kollat på grundslag eller nätrullare sedan Sverige i finalen 1997 vann alla matcher mot USA. Den gången kändes för övrigt också god!
Nu när jag kokat mitt te och ser fram emot baklava eller andra sötsaker, det är ju trots allt lördag, slår möjligheten mig att det svenska fotbollslandslaget behandlades så milt av sin turkiska motsvarighet av en enda anledning: EU. Prosit! Om bollen är rund är politiken fyrkantig. Så får jag sammanfatta min agenda.
Lite turkiskt kaffe skulle smaka. Eller ska jag kalla det grekiskt?
På tal om häckar av olika slag såg grabben och jag den tecknade amerikanska ”På andra sidan häcken” igår kväll. Den var mysig och glad och kompisar ska man vara rädd om.
Trevlig helg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Ny design, fint. Jag är inte säker på att bojkott är rätt. Vi handlar med Kina och säljer till och med vapen. Det kanske skulle vara värt att diskutera handelsembargo eller stopp för vapenexport men att lägga över ansvaret på idrotten är jag tveksam till. Jag är medveten om att idrottsliga bojkotter har skett förut men då har politiken gått före. Värt att fundra på??
Marielle
Ja, definitivt. Vilka som inte deltog i Montreal och Moskva, som jag antar att du syftar på, är väl helt bortglömt i dag och frågan är hur stor den politiska effekten blev.
Handelsembargo verkar helt rätt.
Fast, jag syftade också på "lyckade" idrottsinsatser. Argentina/tennis och Sydafrika är några exempel men det hade inte funkat om de inte spelat ihop med politiken. Kompelxt problem som tål att vändas och vridas på.
M
Ja. Det var en bra början till att fortsätta gnugga. Dessutom är det långt till halvtid.
Skicka en kommentar