Spel & regler

Vissa böcker, målningar och musikstycken faller på plats. Några ter sig märkliga, medan andra bara passerar bara revy och går in och ut genom både öga och örat. Komedin Spelets regler av Jean Renoir (son till Pierre-Auguste) hade jag läst och hört om så mycket, men när jag väl såg filmen, besvarade jag den med en ungdomlig axelryckning. Det är en berättelse om det djupt humanistiska som är gemensamt för oss tragikomiska varelser på den här planeten. Vill jag minnas.

Häromdagen citerade grabben en av sina medspelare på nätet: You fucking cocksucker, how the fuck are you shooting, you cocksucker!

Skjuter du ett skott fel, kan du få höra det, sa grabben. Du känner inte personen som snackar. Men du kan inte ta åt dig kommentarerna. Internet kan inte jämföras med verkligheten, avslutade han.

Hmm, tänkte jag och tyckte att grabben hade en poäng. Samtidigt kände jag mig vilsen bland koder och frånvaron av regler vad gäller hyfs och uppförande. Ska man mörda ska man väl göra det på ett snällt sätt. Men, men, jag kanske ska se till att se Spelets regler. Jag behöver det onekligen. Å andra sidan sett är det en film och jag håller till i verkligheten. Men vänta! Om nödvändigheten av kultur skrev Niklas Rådström om idag när han kommenterade Kulturutredningen.