Ruta 1

Ibland är det bra att vara som en gås. Att bara låter saker och ting ha sin gilla gång och rinna allteftersom. Sedan vaggar man vidare, sträcker på halsen, knycker på huvudet och ler.

Jag är lite sen för min nedräkning men tycker det är trevligt med kalendrar, och nu inleder jag min med La strada, en ledsagare på vägen och en ton att hålla fast vid.

Guilietta Masina (om hon nu inte använde en stand-in) lirar.