Han söker sina rötter men han verkar varken behöva vattna eller gräva. Däremot växer han helt otroligt. Förutom sms-kontakt så snackades vi vid i veckan och vi berörde gamla och jämnåriga, käk och elektricitet, humor och humör. Och så te, såklart. Han hade bränt tungan ett otal gånger, men nu lärt sig att hälla ut vätska på fatet och därifrån sörpla. Mmmm.
När det händer stora saker långt borta i stan blir det lilla häromkring ibland ansenligt. Som den här filuren. Det skulle kunna vara en marsmänniska eller en maskot, men sådana går inte äta.
Han kallas herr kålrabbi eller är det månde frun själv?
Inlägg
3 kommentarer:
Fru kålrabbi. Det finns fler och fler kvinnliga rabbiner. Det händer mest i USA där judendomen tar sig progressiva former (inte som i Israel). Var är grabben? Härligt att han söker sina rötter. Våra barn drar sig nu om våren ut till Dalby, från Malmö. De hör inte fåglarna där, säger de ...
Å vad jag ser fram mot att träffa grabben när hn kommer hem. Kul, kul!
Eva, fru K kvittrar fint - ända till irakiska Kurdistan.
ASD, sannerligen och som grabben skulle säga: shu lu lu!
Skicka en kommentar