Morgonturen är i sin linda. Bara några hundra meter hemifrån tar det stopp. Både en och två bilar tvärnitar och börjar krypa fram. Själv hänger jag över styret och är på väg att förbanna förpestarna. Istället gapar jag av förvåning. Mitt på vägen vajar en gås. Stolt, säker och snövit. Hur har hon eller han hamnat mitt i asfalten i stället för djupt inne i parken? Som värsta piratpartisten som bokat en enkel till Bryssel, bara för att jävlas med etablissemanget!
När jag cyklar upp bredvid den vaggande flanören saktar jag ner för att försynt fråga hur det står till. Det tycker jag hör till hyfs när det gäller vilsekomna turister. Men min närgångenhet uppskattas inte, för jag får ett väsande till svar. Hhhhhhhhhrrrrrrrsssrrrr, låter det.
Jag får lust att säga samma sak. 44 procent är undermåligt. Jag cyklar vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Ojoj, jag får gåshud! Samma beteende över hela landet, uppenbarligen. Ingen hut.
Håller med dig, varför kan folk inte gå och rösta när det finns chans att påverka? Och det är rätt märkligt, den generation som växer upp nu eller är unga vuxna, har ju vuxit upp med EU. Det måste faktiskt vara så att EU känns för långt borta. Och vad beror det på? Jo, det är för centralstyrt. Tror jag. Själv är jag glad att miljöpartiet som jag röstade på, gjorde ett bra val.
Säkert har Selma Lagerlöf ett finger med i spelet. Vag gäller gåsarna, alltså. Eller mer än så...
Kanske allt fler skulle läsa om Nils och på så sätt vidga horisonten - och därmed välja att lägga sin röst.
Heja Selma!
Skicka en kommentar