Ord

Någonting är på väg att hända. Människor har fått nog.

Så uttryckte en vän tillståndet i Sverige 2012.

Dokumentären Inside job (2010) belönades med en Oscar ifjol. Enligt filmen bidrog kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor's till den ekonomiska härdsmältan 2008, som svepte från USA över hela världen. Spekulationer, lögner och girighet var drivkrafterna när fastigheter värderades och lån portionerades ut som konstruerade delar av marknadens naturliga tillväxt.

Varför ska jag lita på Standard & Poor's när företaget bedömer huruvida Grekland kippar tillräckligt efter andan eller om Frankrike har en spik i sin statliga kassakista? Vad kan få mig att tro att en värdering från kreditvärderingsinstitut är inget annat än en åsikt? Enligt Inside job bygger strukturen på inavel och ryggdunkningar. I andra sammanhang skulle man kanske tala om korruption. Eller att kejsaren går naken. ”Det sitter en cowboy i Vita huset” löd refrängen i mitt och polarnas band, när vi en gång i tiden skojade om den då aktuelle presidentens forna filmskådespelarkarriär. Men är det bättre i Obamas kulisser?! Summers, Bernanke och några av arkitekterna bakom krisen äras i stället för att ställas till svars – och åtalas.

I DN-artikel (ej nätpublicerad) i dag summerar en fransk småföretagare kreditbetyget så här: "Vad är det där egentligen för firmor och typer som med några pennstreck kan påverka livet för 60 miljoner fransmän! Samma typer som var helt blinda inför subprime- och bankkrisen."

Ord. Här och nu.

Moules frites

Sedan en tid tillbaka tänker jag på Stig Dagermans reportagebok ”Tysk höst” varje gång jag käkar potatis. Det spelar ingen roll om kartofflerna är i klyft- eller hasselbacksform, skivade eller rivna, som kaka eller gratäng. Kvinnan står där. Hon i ”Retur Hamburg”. Hon som åkt från Hamburg med fyra tomma potatissäckar, tiggt från bönderna, fyllt säckarna med följden att hon omöjligt kunde få plats på alla de överfulla tåg som forsar mellan ruinerna. Hon står på perrongen. Hon väntar på ett tomt tåg som aldrig kommer.

Vi samlades några stycken och käkade påmmes frittes, som det uttalades ganska långt upp i min ungdom. Till dem sörplade vi musslor och drack allehanda porter, ale och lager. Gemytet tilltog allteftersom, speciellt i takt med att musiken från förr svepte om oss.

När jag tänker efter går gränsen vid mos. Då har kvinnan med säckarna försvunnit. Dagermans bok finns kvar och har getts ut på nytt. Läs den.

Nyår

I veckan började det persiska nyåret. Eldstäderna tändes här och var som i bästa valborgmässoaftonstil. Det värmde.

Idag firar grabben det nya kurdiska året. Han är fem och en halv timmes flygresa bort, och min fru och jag hänger med läpparna då och då.

I morgon är jag inte äldre än att det fortfarande är Teenage Kicks som gäller. Bubblet ligger faktiskt i kylen och korken har väntat bra länge på att flyga iväg. Dessutom kommer Stenstorp med ett toner från då på USB, och Allas har med sig tjut. Det kräver sin bukett.

Svårt att sova

Grabben fyller år och han har knappt sovit en blund för han har hoppats så innerligt att han ska bli en gitarrhjälte här hemma och inte bara hos sina kompisar.

Vi har ägnat förmiddagen åt spelet och jag är som vanligt sämst, jag har klarat en easy-låt av Pat Benatar, men jag gladdes åt att grabben döpte vårt lag till Familjen och att han raskt avancerade till mediumnivå. Att min fru lirade ”Anarchy in the UK” var ett stort bonus, men aningen absurt med tanke på låten och det som en gång varit.

Lika absurt var det när jag under en repning för 30 år sedan stod i skyddsrummet framför mikrofonen och det var på min lott att skrika ”Right” i Sex Pistols-låtens början. Det kändes såklart fel, och inte kunde jag skratta på beställning heller, men ett halvår senare var det nyårsafton och vi gjorde vår första (och nästintill sista) spelning i en rivningslägenhet. Jag undvek att imitera Johnny Rotten, men det blev allsång till en Crass-låt. Några egna låtar om gatans våld, utanför mitt fönster och nazister spelade vi också.

Det lät mest. Mycket. Och jag hade väldigt svårt att somna den natten.

Här är originalet.