Flykter, flyktingar

Det här radioreportaget från Kaliber innehåller fakta om hur svenska myndigheter flyger irakiska flyktingar till Bagdad. Programmet berättar också om aningslösheten bakom besluten, om avhumaniseringen under verkställandet och myndigheternas okunskap om följderna för de deporterade.

I onsdags genomfördes en ny flygresa. 20 passagerare var ombord. Hur många fångvaktare och poliser som reste tur och retur Iraks huvudstad framgår inte av den här TT-texten. Vad som dock framgår av artikeln är att FN:s flyktingorgan UNHCR protesterar mot utvisningarna. Detsamma gäller Europarådet, som citeras. Hur deportationerna ändå är möjliga kan Migrationsverket och regeringens ansvariga förklara, men de skyller på varandra och tuggar repliker. Det är för övrigt inte så länge sedan jag läste om förbudet att skicka människor på flykt tillbaka till Grekland.

Jag frestas att kalla den inrikes- och utrikespolitiska spelet som försiggår för teater. Men då glömmer jag såklart bort att delar av ensemblen stängts ute från scenen, den svenska arenan alltså, och inte har något att säga till om, inte ens när världssamfundet sufflerar och brer ut texten.

Det här skrevs i fredags: UNHCR reiterates its position that asylum seekers who originate from Iraq's governorates of Baghdad, Diyala, Ninewa and Salah-al-Din, as well as from Kirkuk province, should not be returned and should benefit from international protection, whether in the form of refugee status under the 1951 Refugee Convention or a complementary form of protection.

I here

Säger du ”vov” eller ”ouaoh”? Jag tycker det senare låter fräsigare men grabben är av en annan åsikt. Så är han också en fena på att lira WoW, dvs World of Warcraft. Ibland bildar han lag med ett gäng perser, som sitter framför sina datorer i Teheran.

En av iranierna är lite slö av sig och har sällan lust att göra ”the shit work” när man samlas för att ta sig an en boss. Alltså, när de små men nödvändiga utmaningarna utförs håller han sig vid sidan av. Resten av laget undrar såklart var han är.
Where are you, ropar de över Skype.
I here, får de till svars av killen som är på när väl den stora bataljen ska ske.

Men ibland försvinner persergänget. Bokstavligen. Det beror på att den iranska regimen förhindrar åtkomsten till nätet. Fyra dagar kan gå. Sedan är det möjligt att fortsätta spelet, attackerna och strategierna samt såklart ställa frågan – och sedan höra svaret:

I here.

Allt möjligt

Hade Strindberg skrivit en roman om fotboll hade en av huvudpersonerna, säkert en vänsterback med högerfot, haft storhetsvansinne och siktat på inte bara VM-guld utan också skytteligatiteln. I ett av de första kapitlen skulle vi ana stordåd med en modest seger à la den holländska vinsten över italienarna.

Med Zlatan är allt möjligt. Han skapar i stunden. Kreativiteten, håret och pondusen delar han med Strindberg. Den senare siktade mot guld, den förre är redan en slipad diamant men ibland når hans och kamraternas spel inte högre än kattguldsnivå.

I romanen om fotboll skulle Åsa Linderborg haft en given plats i startelvan. Jag hade hennes Mig äger ingen som sällskap under dagens tårdrypande lunch. Hon är såklart ingen lirare men hon kämpar jävlar anamma, ungefär som Dirk Kuyt gjorde i gårdagens drabbning. På en ytterplats skulle jag gärna se Karin Boye, men om det bestämmer August. Kristina Lugn vore garanterad en bänknötarroll med sin positiva energi.

1978 var året då Holland senast flög över Italien. Jag kommer ihåg Dino Zoffs sprattel efter Arie Haans kämpaskott från lååååångt håll. Och jag kommer att minnas gårdagens första mål, eftersom jag lärde mig något nytt om offside och att lagd spelare ligger. Det får mig att osökt tänka på skolorna och alla avslutningar den här veckan.

Vi lär för livet. Vägen är målet. Och allting är möjligt. Och så möts Sverige och Grekland ikväll.