Salut!

Författaren J M G Le Clézio kommer till Stockholm. Jag ska dit. Pourquoi? Il est le meilleur.

Ja, så förhåller det sig kanske inte riktigt men i tonåren plöjde jag hans böcker och orden brände till och pulveriserade det som var jag i utveckling och underlättade möjligheten att gå en massa olika vägar. Så värst positivt var det inte men viktigt. För mig.

Jag har haft två religiösa, eller vad jag ska kalla det, läsupplevelser när orden i en bok och jag blir ett och fraserna liksom övergår från min hjärna och visualiseras tillbaka på det vita arket. Jag upprymdes å det starkaste av Le Clézios skapelseberättelse ”Kriget”. Jag hyperventilerade när jag kom igång.

Första gången jag var ett med Gud, eller vad jag nu vill kalla det, hade jag Stig Dagermans ”De dömdas ö” som kollega. Det hade delvis sina förklaringar i att jag var minderårig, extemt känslig och hade ett ensamt nattjobb men givetvis bara delvis för Dagermans text är ju som den är. Senare läste jag – i Olof Lagercrantz biografi, tror jag – att just den passagen där jag övergick till ett annat stadium, kanske annan livsform, skrevs som under inverkan från Gud.

Le Clézio har för övrigt skrivit en tjusig anmälan av Dagermans ”Ormen”. Den publicerades i BLM och heter ”Hej, Stig Dagerman!”. Jag är väldigt blyg av mig och jag vet inte om det går för sig men på något sätt vill jag gärna ropa ”Salut!” till Jean-Marie Gustave Le Clézio. 27 februari är dagen. En onsdag.