Livet går att ta med en klackspark fast man skjuter tåfjuttar.
Det är väl ganska självklart men ibland är det nödvändigt att klargöra det uppenbara.
Igår var jag på en folkmordskonferens och det var fullt så tungt som det låter men det fanns även plats för ironier av olika slag. Jag lyssnade på tre föredrag. Det var ett för mycket. Under det sista anförandet lät engelskan som tuggummi och fastän jag försökte lyssna i takt på tugget blev mitt medvetande en deg som bara jäste och jäste. Men, men, även de passningarna gick i mål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Var en gång på suicidkurs, tyckte det var tungt. Folkmordskurs va värre. Möjligen kan massmordsutbildning vara ännu värre.
Jo :(
Folkmordskonferens, det låter tungt. Det är lättarer om man själv får vara aktiv. Svårt att bara sitta och "ta emot". För oss lärare är det ett litet helvete när studiedagarna kommer och vi bara ska lyssna, inte styra över lyssnandet!Då blir vi lika gnälliga som ungdomarna i klassrummet
Som sten.
Men att just sitta och lyssna bidrar (i bästa fall) till att våra handlingar blir desto tydligare och skarpare. Du på ditt håll och i dina rum, jag i mina sfärer.
Skicka en kommentar