Wall-E är skitbra.
Just, den har jag glömt bort.
Det är den bästa animerade film jag sett.
Har du den?
Nej. Eller…Vill du att jag ska ha den?
... Nej.
Då har jag inte den.
Grabben och jag käkar. Frun i huset är ute. På bio.
torsdag 5 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag blir otroligt nyfiken på vem som är vem i konversationen...
Jag blir själv osäker, inte minst för att barn växer så snabbt. Det borde vara grabben som inleder och avslutar.
Är grabben inte i den åldern då det inte är coolt att ha en pappa som har den film man gillar? En tid är det bra med sådana föräldrar (som har det man själv gillar, skivor, filmer), sedan ska de dra sig undan och vara småmossiga så att bilden av dem stämmer med den inre revolten mot dem. Sedan kommer den ljuva tiden när man åter är OK och till och med bra. Om man har tur!
Jag var tillsammans med mitt gudbarn och såg Wall-E på bio här i Malmö. Vi gillade den båda två.
Eva, jo, lite grann stämmer det. Men grabben är svår, bortsett från br Marx (se dagens inlägg). Musik är helt och hållet omöjligt.
När det gäller Wall-E var det tvärtom. Han var dealern!
Jah, det blir jag glad över att höra. Att gå på bio är en häftig kulturgärning - gentemot den yngre generationen speciellt.
Skicka en kommentar