En upplysande personlighet

Alla vägar bär förvisso till Rom, men förutsättningarna för ”Female perversions” låter som fullständigt omöjliga för att sjösätta ett filmprojekt. Susan Streitfeld, med förflutet som skådespelaragent, rollbesättare och teaterregissör, baserar sin filmdebut på psykoanalytikern Louise J Kaplans faktabok ”Female Perversions: The Temptations of Emma Bovary”.

Jag såg filmen, som gjordes 1996, för några veckor sedan och den har inte släppt taget om mig. Först och främst imponerades jag över konststycket att filmen var så stark och att faktabokens teorier gjorde sig som visuell berättelse. Det är sällan dokument utan någon ordentlig historia gör sig som dikt. Här rådde det ingen tvekan. Jag kommer att tänka på Ken Loachs ”Family life”, som förvisso hade en pjäs som litterär förlaga, men den filmens starkaste influenser var R D Laings psykologiska teorier.

Ytterligare en anledning till att ”Female perversions” fortsätter att snurra i min skalle beror på att Tilda Swinton spelar huvudrollen med ett enormt lyriskt register. I filmen verkar Swinton vara drygt 20 år i några scener, i andra agerar hon som en 55-åring. I mardrömmarna är hon faktiskt runt 70 men det räknas inte med all smink och så. Vad som räknas är hur Steitfeld med sin regi och Swinton med sitt spel gestaltar hur det är att göra karriär och att vara tuff, att ta för sig och nypa till men att hela tiden ha dåligt självförtroende.

I filmen känner huvudpersonen Eve av trycket att lyckas och att hon måste vara bättre än sina manliga kollegor när hon befordras och tilldelas ytterligare makt. Ömsom vilsen, ömsom övertygad blir hon paranoid och hör röster. Hon tänjer på sina och andras sexuella gränser och bryter vardagens tabun bara för att paradoxalt nog vilja åka dit, känna skam och sätta sig själv på plats. Det är kanske inte så upplyftande att se men i varje fall upplysande.

För det tredje är jag helt fast i ”Female perversions” eftersom den utgår från att människor inte är hela och homogena. Vi är sammansatta av myriader bitar och skärvor. Ibland går vi sönder lite mer än vanligt och det är ett satans sjå att sätta ihop oss igen. Den här filmen berättar om det. Susan Streitfeld skrev själv manus och ror iland med projektet så att det bara sjunger om det. Vägen till Rom stakar hon med personlighet och pondus.

Ibland visas ”Female perversions” på tv-kanalen Silver. Filmen finns också att köpa på nätet.