Jag köpte blommor idag. När floristen satte ihop den praktfulla buketten av ranunkel, gerbera och tulpaner gjorde våren entré.
Tjena, sa jag.
Morsning, fick jag till svars.
Du får gärna stanna, sa jag.
Nja, jag har annat att göra.
Som vad då!?
Som i ett svosch stod bara jag och blommorna kvar. Med känslan av våren bredvid.
I veckan lyssnade jag på en jättebra P1-dokumentär om författaren Åsa Nelvin, som jag aldrig tidigare hade hört talas om. Hon begick självmord 1981 och blev bara 30 år. Producenterna har inte försökt leka detektiver, vilket kanske förklarar att sändningen var så spännande och inspirerande att följa. Gå in här och lyssna.
Programmet inleds med utdrag ur en intervju med Åsa Nelvin.
"Det finns de som påpekar att skrivandet är en kommunikationsstörning", säger hon.
Javisst.
För övrigt har E kryat på sig efter vurpan i backen och grabben har satt ihop sin dator med drivrutiner och allt. Min fru ska representera klubben i en kul sport. Det ser ut att bli en bra helg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Faktum är att E är i det närmaste helt återställd, märkligt 4 dagar efter ambulanshelikopter.... Hur gick det för frun i det kuliga spelet??
Härligt att höra!
Slutspel väntar.
Skicka en kommentar