För några år sedan skvätte jag och höll på i sandlådan. Sedan några veckor tillbaka har jag testat min lust över att lägga och skjuta. Till min förvåning blev jag uttagen att representera klubben. Igår var jag dödstrött efter eftermiddagens tre timmars fokuserat boulespel på ganska häxiga banor, där nerslagen inte riktigt var att lita på. Men det gick bra. Vi vann alla matcher och är kvalificerade till Svenska cupen-slutspelet.
På kvällen såg min fru och jag The prisoner med Alec Guiness. Han spelar en påstådd förrädare, som ska bekänna och knäckas genom att förhörsledaren, Jack Hawkins, påstår sig ta sig in i fångens innersta skrymslen. Det är en science fiction och mardröm gjord utan effekter eller sterila miljöer – om inte fängelsehålor och tömda palatslokaler ska betraktas som sterila – och så otäckt fin att jag i min trötthet var tvungen att värja mig: jag somnade. När filmen är gjord? 1955. Those were the days.
Ett citat i dagens morgontidning fick mig att haja till. ”Mina barn kommer inte att känna samma nostalgi över fysiska cd-skivor som jag.”
CD? Men LP-skivorna, då! Maxisinglarna?! Tiotummarna. Och så klart singlarna, dessa små naggande unikum som var första steget för en grupp, en föraning om vad som komma skulle som fullängd eller helt enkelt en a- och b-sida som stack ut solo. Stenkakorna har jag inte nämnt. På något sätt står de väl utanför, så unika, sköra och svarta som de var en gång. Those were the days.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Grattis, det är nästan så att man bli sugen på att plocka fram den lilla väskan igen. Kul är väl ordet.
att cd:n försvinner är sannerligen inget att gråta över, osexiga ting som de är. Ljudet i skivbutikerna blev allt annat än musikaliskt; möjligheten att stoppa in åttio minuter musik på den lilla plastbiten gjorde att musikerna fick hybris och trodde att alla var lämpade att spela in dubbelalbum. Nu, nästan tio år senare, börjar en del begripa att cirka tolv låtar på en platta är lagom.
Egentligen vore den bästa kulturgärningen vara att förbjuda all privatbilism i hela världen och att oljan hädanefter reserveras för 7" och 12" vinyl.
Det blir bara mer och mer att bli nostalgisk över. Det blir svårt att hinna med för de unga.
Asd, gör så. Du är så välkommen. Måndag är kvällarna då det rullar och smäller. Och missas.
Sånger, hmm, märkligt att tekniken kunde/kan styra kulturen vad gäller kvantitet. Nyhetens behag, väl?
Jag gillar vinyldekretet. Jag skulle parkera. Och spisa.
Stenstorp, de unga blir säkert nostalgiska över att de just saknar nostalgin som de inte hinner med.
Skicka en kommentar