Beijing-perspektiv

I dagens DN på ledarplats reflekteras över den kinesiska statens övergrepp gentemot sina medborgare och framför allt de så kallade oppositionella som fängslas, misshandlas och även mördas. Ledarredaktionen drar slutsatsen att alla idrottsmän som får delta i OS ska åka dit, och att ”politiker, diplomater, journalister, opinionsbildare, ideella organisationer med flera - har ett ansvar för att lyfta fram de uppgifter som regimen helst talar tyst om”.
Det är svårt att inte hålla med om de sakerna, både vad gäller det idrottsliga och det informativa (dvs ”lyfta fram”) i artikeln.
Vad DN:s ledarredaktion inte nämner är om handelsembargon av några slag är utvägar för att sätta press på den kinesiska makten. Är inte embargo ett alternativ att ta upp på ledarplats i en sådan som dagens artikel?
Kanske blandar jag ihop DN:s oberoende liberala ledarjournalistik med politiska högervindar och partierna som yr däromkring. Men jag måste ställa frågan: är embargo något som enbart associeras med radikala, med vänstersympatisörer?

DN:s månadslånga kampanj för människorna, som fallit i onåd av den kinesiska staten, har varit hemsk och hemskt bra.
Jag hoppas också att tidningen betalat Amnesty International och Reportrar utan gränser för alla skrämmande och upplysande uppgifter man lyft fram.

Dessutom undrar både min fru och jag om det kommer att skrivas om något annat än idrott när Peking-OS väl går av stapeln.