Berätta i bilder

Grabben och jag tog oss till Kulturhuset idag, gled över Sergels torg samtidigt som en demonstration om USA:s militärstyrkors närvaro i Irak nådde sitt mål. Vackra banderoller med starka ord hängde från räckena. Två, tre jättelika irakiska fanor bars till plattan. En grupp spelade svängig musik stod på scenen och tog emot alla människor. Vi tog oss upp till det lite röriga kaféet i mitten av huset på plan 2 eller 3. Det blev en lunchfika med sallad och vatten för mig, kladdkaka och cola för honom. Därefter väntade The Man, eller rättare sagt The Tramp.

Charlie Chaplin var bäst. Han är det. Inget snack. Sättet han skildrar den lilla människan med alla hennes sidor är så omvälvande och gripande och så fantastiskt att det är sant.

Utställningen på Kulturhuset innehåller en massa fotografier som emellanåt känns tagna ur de sammanhang motiven en gång var en del av. Förklarande bildtexter överlappar inte den ihåliga känslan. Mer talande (!) är snuttarna som visas på ett tiotal skärmar och som projektioner. Det är bara att bara vrida på huvudet. Från en monitor till en annan illustreras den lille luffarens utveckling: hur han går från en rullskridskoåkande flörtande pajas till att bli en romantiker som vill göra världen till en bättre plats och hur han får även blinda att se.

Jag intar gärna rollen av att förklara för grabben, försöka göra det klart och tydligt att det Chaplin gjorde var stort. I ”Stadens ljus” är blomsterflickan blind och han är en luffare. Hur berättar man i bild att hon tror att han är en miljonär? Och hur ska det gå upp ett ljus för honom att hon är blind? När jag snackade och höll låda lyssnade en gammal dam samtidigt som hon tittade på nämnda filmsekvens. Hon nickade mot grabben och mig samtidigt som tårarna strömmade ner för hennes kinder.

Jag blir lite sentimental men tänk vad Chaplin kunde. Och visst är det festligt att hans genialitet och universalitet är som två tidlösa bamsekramar, som var, när, hur som helst når vem som helst. Idag på Kulturhusets femte plan fnissade folk. De flinade och grinade och brast ut i gapskratt. Så sker säkert även imorgon.

Vem gör "Diktatorn" idag? Det är förvisso andra tider, men den skulle behövas. Det visar inte minst eftermiddagens demonstration i Stockholm.