Beröringspunkter

Poeten Aase Berg skriver om oro och ångest och sorg. Det är lätt att bli ledsen över hennes ord. Men i böckerna finns också en enorm nyfikenhet, en upptäckarglädje med vilken orden strålar samman och bildar nya konstellationer och väldigt glada stunder.

Under några månader har jag haft sällskap med tre av hennes diktsamlingar. Förra veckan läste jag de sista stroferna ur Loss. Som appendix ger Berg några nycklar till dörrar hon vill att jag ska öppna. En av dörrarna leder till en händelse om en soldat och om hans tjänstgöring i Irak och om hur hans pluton råkar köra över en flicka, som ska hämta en vattenflaska hon fått kastad till sig av en annan soldat. Flaskan ligger på gatan. Varken föraren eller flickan ser.

En liknande tragedi ingår i In the valley of Elah, filmen som drabbade mig. Den scenen, då en pojke springer efter en boll, blir utgångspunkten för flera personers infernon.

Soldaten, som Aase Berg berättar om, tog tag i situationen och skrev tillsammans med andra, däribland Berg, en antologi om vad som hänt. Det låter som ett fint, positivt och uppbyggligt sätt att bearbeta traumat.