Bollar i blåsten

Vinden tar i och blåser hål i min skalle. Påsksällskapet väckte frågor om den stundande högtiden. Jag kunde inte låta bli att koppla samman spörsmålen med bolltrillande 11-mannalag.

För det kan vara som så att vi kan tacka de kristna för fotbollens ädla konst. Saken dryftades när långfredagen fallit i mörker och vi smort kråset med fisksoppa, baconlindad kyckling och olika tillbehör. Chévre med gotländsk cumberland intagandes med nybakat är för övrigt ett säkert dreglande inslag.

Att talet 13 är ett oturstal går att förstå med tanke på påsken och kristendomen, och att de tolv lärjungarna plus Jesus Kristus inte ger positiva associationer, när vi läser bibeln och dess svårtolkade texter. Och om Gud och Jesus är en och samma gestalt, hur kommer det sig då att Jesus fick lida en sådan massa? Är Gud en masochist som straffade sig själv? Det frågade vi oss och sökte otillfredsställande förklaringar kring skuld och synd.

Vi kom in på pingsten, då den helige anden uppenbarades sig för lärjungarna och de fick i uppdrag att missionera kristendomens läror. Det där har väl de flesta av oss läst någon gång. Liksom att dog Jesus på korset och innan dess under julen så manifesterade sig Gud i form av den samme.

Den springande punkten verkar vara att lärjungarna var tolv till antalet från början men att Judas mådde risigt och kolade vippen av sig själv, så när killarna – alltid dessa pågar! – träffades bildade de en elva. Är det en tillfällighet, eller?

Som alla vet föddes fotbollen i England och till för inte så länge sedan hade man i engelska ligan endast en avbytare. Kan det innebära något annat än att vi kan tacka treenigheten för att bollen rullar världen över? Det var ju Gud, Jesus och Den helige ande som fick lärjungarna att samlas. För övrigt får man i Premier League numera byta två spelare per match (målvakten exkluderad). Talet 13! Magi, eller? I helgens omgång

Hur som helst är kristendomen en märklig företeelse och schizofrenin kring den gudomliga treenigheten frestar på den intellektuella sidan hos mig. Men talet elva – tretton också för den delen – får mig att längta efter crosspassningar på nyklippt gräs. Att IFK Göteborg kallas för ”Änglarna” hör knappast hit, även om Torbjörn Nilsson var en gudabenådad Benny Guldfot.

Sa jag att det blåser på Gotland? Nu har det snöat också. Till middag vankas lamm.

Kurr.

Jag noterade att de röda jävlarna slog de röda idag. Med tre noll dessutom. Att verka i mörkret är kanske en melodi för helgen. I varje fall fick Arsenal sjunga the blues.