Vid den tredje skjortan kom jag att tänka på Adam Mickiewicz Herr Taduesz. Trots att pjäsen inleds med
O Litauen
uttrycker verket den polska identiteten ungefär som Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons resa gör den svenska. Men sa har de slaviska centraleuropéerna också sina riksdagar för jämnan i Warszawa och dess omnejder. Kvällens handbollsmatch var en rysare, typ i klass med den sega belägringen av Czestochowa. Bielicki höll på att bli en sådan där svart madonna, som en gång i tiden spökade för Karl X Gustav och hans losers.
Det kunde alltså blivit en torsk. Men Svensson och Gentzel spikade igen på sådana vis att jag är säker på att den gamla religiösa ikonen naggades i kanten. Att de blågula målvakterna hade ett kompakt försvar och en hypertaggad Daribor Doder i anfall gjorde givetvis sitt till. 22 lika slutade matchen. Åtta skjortor kom jag upp till. Nu väntar väl OS i Kina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Tar du inte ut biljetten liiite i förskott nu?
Det är klart, men med tanke på publiktrycket och min erfarenhet av polska fans i Polen var det en storstilad blågul insats. Dagens och morgondagens matcher borde gå som en dans, typ polka :)
Ja ha, och vad var det jag sa! Alltid lika skönt att säga det (men såklart trist att "vi" missade os).
Skicka en kommentar