Döden kommer och den går och den som älskar livet består. Hmm, undrar om jag nu travesterar den franske diktaren Paul Éluard? Vid närmare eftertanke gör jag det inte.
Tonsättaren Erland von Koch avled förra veckan. Jag har ingen starkare relation till honom annat än att namnet klingar bekant och jag tycker att runan som kablades ut var aningen torftig. Sveriges Radio ansträngde sig mer.
Efter en koll på sfi.se i deras databas fick jag fram att von Koch komponerat musik till ett 30-tal långfilmer, däribland Hasse Ekmans Flicka och hyacinter, Ingmar Bergman Skepp till Indialand, Hamnstad och Fängelse samt Alf Kjellins Flickan i regnet. En hel drös med kortfilmer som jag känner till finns inte med på sfi:s lista. Så kan det gå. Spåren som finns kvar består.
fredag 6 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Filmmusik är en sådan där hemlig grej som man först uppmärksammar efterhand. Har mer och mer kommit att uppskatta tystnad i film. Men trots det - inledningsmusiken i The Wire är tuff!
Så tuff och intensiv att jag inte kommer ihåg den. När jag tittade på första säsongen gjorde jag det under några kvällar/nätter i somras. Inte förrän vid tionde avsnittet fattade jag att förtexter och inledning var desamma!
När det gäller filmmusik, eller snarare frånvaron av den, har jag en anekdot: Jag hade gjort en kortfilm som visades på ett kulturhus. Jag närvarade inte själv vid visningen, men fick av arrangören höra att min film uppskattats och speciellt den fina musiken. Det sista gjorde mig otroligt glad, eftersom min film saknade musik, och "tonerna" som berömdes var istället min ljudläggning ;)
Skicka en kommentar