Nu öppnar jag dörren. Jag erkänner. Jag har aldrig gillat Melodifestivalen. Jag såg Abba vinna och jag hade Michelangelo som singel. Sedan dess tycker jag att det löjliga evenemanget tar för stor plats i etern. Och nu är måttet rågat. I morgon på bästa matinétid som alltid annars är vikt åt svenska, mestadels, spektakel och pilsnerfarser från 30-, 40- och 50-talen sänds en repris av gårdagens meloditävling. Håller världen på att gå under? Kan inte Melodifestivalen släppa greppet och låta oss som så gärna kärar ner oss i Julia Caesar, Dagmar Ebbesen och Nils Poppe vara ifred!?!
Det är dags att göra slag i saken. Emilia, du vet vad som gäller. It’s not a big thing.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Och jag hade tur nog att missa alltihop.
;-)
Signed, sealed, delivered. Tank Jo!
Wellkåm, en fin rulle med rull.
Jag instämmer fullständigt. SVT/SR håller på att skapa någon slags hysteri kring denna tävling helt enkelt för att få så många tittare/lyssnare som möjligt. Något annat handlar det inte om.
Skicka en kommentar