Det var på lördagseftermiddagen jag mötte henne. Klädd i grönvit overall med gråa partier. Håret fladdrade tufft i regnet. Hon tog sig nerför backen i ett majestät med en stålblick som borrade genom regnet. På ett självklart sätt intog hon gatan, vars ena sida täcktes av en gigantisk pöl.
Att hon puttade en rollator framför sig såg jag inte först. En sådan kraft utstrålade hon. Mitt hjärta slog en mindre volt, när hon med blicken bad om ursäkt för att hon gick mitt i min cykelväg.
Efter att ha burit bord tre trappor upp och planerat det sista inför den kommande kräftskivan for jag tillbaka samma väg som jag kommit. Jodå, där kom hon. Jag kunde inte låta bli att imponeras av hennes raka rygg, hela hållningen och målmedvetenheten. Och så den där rollatorn som hon drog framför sig och liksom lät vara med på promenaden. I ur som i skur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Min mor går med rollator och bor i ett område där många äldre bor. Hälften av dem går med rollator. Jag har först nu sedan min mor har detta stöd förstått hur fantastiskt bra detta redskap är för vingliga gamla. Och visst, många av de gamla lyfts upp i värdighet när de kan gå så de slipper änslas.
Absolut! Och värdigheten kan vara så otroligt stilig.
Skicka en kommentar