Vare sig tanken manifesteras i ett samtal, en bok eller en pjäs är inledningen viktig. Vissa uttryck lyckas också slå an en ton som är så direkt och obeveklig att vad som följer är ett enda flöde, som sköljer, förvånar och inspirerar.
Filmen ”Three times” från 2005, som till och från visas på tv-kanalen Silver, öppnar sig som en dörr till tre mästerligt berättade episoder om drömmar och om ungdomlig kärlek. Inledningen utspelar sig i en bar och vid dess biljardbord. En ung man och en lika ung kvinna koncentrerar sig på spelet. Han stöter, hon uppmuntrar. Det är 1960-tal.
Kvinnan och mannen går in och ut ur bild. De båda återges med lång brännvidd; gång efter annan hamnar de ur fokus, bara för att komma tillbaka i skärpa. Inget sägs, bara ljuden från biljardbollarna, vallen, kön, en suck eller två, kanske ett leende (för visst hörs det när mungiporna åker uppåt!). The Platters spelar ”Smoke Gets in Your Eyes". Jag är fast i ett rum som omfamnar, och den kramen håller i sig under det drygt två timmar långa dramat, som alltså utspelar sig för fyrtio år sedan men även 1911 och 2005.
Taiwanesen Hsiao-Hsien Hou är mannen bakom kramen. Han skriver med kameran och behandlar både rörliga bilder och medföljande ljud med en närmast tyngdlös lätthet. Det är fint, vackert och lärorikt. Vill du få en hum om hur kinematografin utvecklats under sitt dryga sekel är ”Three times” filmen att se, men mest handlar den om att spritta av känslor och vara handlöst förälskad.
Här en sida för filmen. Här lite mer om Hsiao-Hsien Hou.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar