Kungen i fosterlandet

Klart! Knappt 7,4 kvadratmeter badrum är redo att tvagas i. Det satt långt inne. Sex och en halv vecka - och det definitivt utan en lufsig Mickey Rourke och en trånande Kim Basinger eller en viril och samtidigt levnadstrött Marcello Mastroianni eller klapp och klang med Snövit.

Jag tog i på skarpen igår morse. Det gjorde susen. Hela styrkan tog för kung (det är jag det) och fosterland (lägenheten) i hela ÅTTA timmar (första och enda gången under jobbet). Nu lämnar jag det här och gnäller på annat.

Grabben har hälsovecka i skolan och idag var narkotika på schemat (ja, ni förstår). Han och två klasskompisar gjorde följande reklam mot narkotika: två män, den ene med spruta, den andre utan; deras snoppar zoomas in, den ene är slak, den andre flaggar. Emellan dem ligger en naken kvinna. Och sedan texten: ”Ett sprut kan bli ditt slut. Vem tror du hon väljer?”

Pang på. Schmick, schmack, som den gode Marcello skulle säga. I’m singin’ in the rain, skrålar jag.