Fånga firandet

Det har varit lite körigt, upp och ner, kors och tvärs och även om vi haft anledning har vi varit dåliga på att fånga ögonblicket, alltså firarstunden. Därför blev det skumpa igår tillsammans med baconlindad guacamole och därefter en flaska rött till den katalanska grytan (för andra gången den här veckan, nu mycket godare, saftigare, rinnigare) och den stekta potatisen.

Jag gillar när saker och ting – människor också, för den delen – möts. Jag hade planerat det som så, att i samma ögonblick som jag ledsagade min fru till bordet skulle det mousserande viners kork skjuta i höjden samtidigt som brödrosten fyrade av det grekiska lantbrödet. Synken inföll – nästan. Det är tanken som räknas, eller hur?

Den här veckan känns som om den har varit extra lång. Kanske har den varit det. I varje fall knoppade jag in redan vid niosnåret. Idag har vi stämt möte med Ingrid Marie. Hon står mol allena i trädgården på landet och väntar på att vi ska plocka av frukterna som lockar. Carpe diem, dvs fånga ögonblicket, är en populär fras. Carpe äppelfirardiem, säger jag.