Rumpan bar

Har du blivit ertappad med byxorna nere? Jag har. Men idag var det tvärtom.

Jag skulle gå på dass på jobbet och valde toaletten, där låset är lite tjing. Hur som helst så skräms jag inte av ett vrickat vred. Jag fäller ner handtaget och öppnar. Där står X med rumpan bar. Åsynen av hans lekamen får mig ur fattningen. Samtidigt tycker jag att hela det lilla utrymmet transformeras och att det hänger lianer från taket ner till X. Han vänder sig om och det hörs ungefär …

Hramroumple

… från hans mun. Jag får en oväntad association till filmen Brazil och scenen där hjälten Sam plötsligt får besök av rörmokaren Harry Tuttle. Där hänger och dänger rören och sladdarna. Här verkar det som om X faktiskt står och gräver efter någonting. Kanske har han en sele på sig, som om han skulle hoppa fallskärm. Eller svinga sig i en lian. Jag säger ”Oj, oj”, stänger dörren och kollar efter en annan toalett men alla är upptagna. Då börjar jag tänka på vad jag varit med om. Men snabbt ändrar jag fokus och försjunker istället i frågan om jag är Sam, som i Terry Gilliams fantastiska framtidsskildring spelas av Jonathan Pryce, eller om jag hellre ska anta Robert De Niros läckra gestaltning av Harry Tuttle. Jag väljer det senare. I samma ögonblick öppnas en annan toalettdörr. Jag fullföljer mitt uppdrag.

Senare möts X och jag i kontorslandskapet. Han låtsas som ingenting. Såg han mig inte? Eller är han en jäkel på att hålla masken?