På hojen till jobbet i morse kom jag till viaduktens smala passage, som inte riktigt är gjord för mötande cyklister. Den kvinnliga trafikanten och jag halvstannade tio meter ifrån varandra. Vi rullade någon decimeter, sedan några centimeter, för att till slut hållas oss stilla. Det kändes lite grann som början på en västernduell eller ännu hellre som i inledningen av Iain Banks roman The bridge, där huvudpersonen möter sig själv.
Jag lutade mig åt vänster. Hon åt höger. Huvudena på sned. Handbromsarna. Hjälmarna. Sammanbitna morgonansikten, absurda nunor, spegelbilder. Så log jag. Och hon givetvis med. Jag vek av åt mitt vänster. Hon åt sitt.
När jag tänker efter var det kanske lite grann som i Fjodor Dostojevskijs berättelse Dubbelgångaren. Hjälten förföljs, trakasseras och trängs så sakteliga ut ur sitt eget liv. Det är bara för hemskt, men givetvis nagelbitande, att läsa. Men vid frukosten kände jag mig upprymd över att Dostojevskijs debut Arma människor nyligen (och för första gången?) publicerats på svenska.
Behöver jag säga att hela min dag gått i moll. Nu känns det aningen bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Det var annat än min cykeltur i morse. Två gånger försökte en kvinna preja mej rakt ut i trafiken. En gång höll det på att gå riktigt illa. Hon gillade helt klart inte att bli omcyklad av en transportcykel. Inga leenden där inte.
Låter bekant med folk som betalat dyrt för sina hojar och tror att de automatiskt skaffat sig en gräddfil. Och så har de dessutom mage att vara sura!
"Cykelduellen", bra namn på en film.
Jag har undrat mycket över varför din blogg heter Slow motion (det är ju inte så glasklart som varför min heter JAHAJA). Nu, efter att ha läst ytterligare en post som tar avstamp i en av dina lågvarviga (verkar det som, det händer alltid så mycket) cykelture, så fattar jag. Slow motion.
Sånger, ja och det skulle kunna bli ett tufft asfaltsdrama med regnpisk men oxå en blommigt rar animation med tutor med elefant- och humleljud. Och såklart en och annan punkasmäll.
Tål att tänkas på.
Eva, ja, det går sin gilla gång och i ärlighetens namn kan jag ha svårt att hinna med ibland.
Skicka en kommentar