Tv-serien ”Oskyldigt dömda” hade premiär i veckan. Några gånger under första avsnittet nämndes seriens titel, som om det skulle vara svårt att förstå vad handlingen gick ut på. Nu var det mesta löjligt uppenbart och filmat i en rasande fart och karaktärerna var så grovt tillyxade att de aldrig skulle kunna brinna annat än på en tv-kanals personalfest.
De är konstgjorda, sa grabben frankt om skådespelarna, när de genom sina rollfigurer bokstaverade och resonerade hur de skulle lösa problemen de bollade med. Och ointressanta, tillade han.
I framtiden hoppas programmakarna att leka och dregla över digitala varianter och hybrider av både levande och döda ikoner. Garbo möter Brando möter Deneuve. Till dess nöjer sig tv-folket med att producera ytlig smörja, som klibbbar så mycket att reklampauserna upplevs som befriande och renande vattenfall. Blir det då bättre i det pixlade paradiset? Nej, för fan, någon måste ju skriva härligheten i form av ett manus och det kommer aldrig en maskin att kunna göra. It´s a man’s world, eh?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Tack och lov missade jag eländet. Damen skrattade rått åt det yxiga försöket att skapa en tät och laddad serie.
Låter dötrist! Sitter mer och mer vid datorn och kollar på serier annanstans ifrån. Då kan jag titta när jag vill. Just nu ser jag den fantastiska In Treatment.
Eva, den har jag hört talas om men inte mycket mer. Berätta gärna på din blogg.
Skicka en kommentar