Vissa böcker går trögt. Igår kväll efter att grattat och vinkat av R som varit på besök fortsatte jag med Marjaneh Bakhtiaris lättlästa ”Kalla det vad fan du vill” på pendeln. Jag har kommit 40 sidor in. Jag läser korta stunder och märk väl, jag skrattar gott åt mycket, med mycket. Men handlingen korvar och korkar sig, ungefär som kladdig sylt som smetar mellan fingrarna; det är smaskens att slicka men det där sista sitter lite retsamt kvar.
Idag var mannen i rött borta. Vilken tomte! Backen blev genast segare.
Är det jul snart? Hinner jag klart med boken innan dess?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Kalla det vad fan du vill är en fantastisk lyssnarbok, uppläsningen är uuuuunderbar!
Håll ut, alla lut tar nån gång slut.
Med eller utan tomtar.
En annan hemlis är att lut efter ett tag blir lättare. Ta backen upp till Kransen från Liljeholmen, en backe jag har svurit många eder över. I söndags, efter Ride of Hope, flög jag (nåja) upp över den. Backen blir mindre och mindre. En dag kommer jag inte längre att se den.
Allasd, den ska jag fan i mig kolla in.
Sånger, tack för uppmuntran. Men jag har svårt att acceptera att tomten inte finns (idag heller).
Kanske det är där skon klämmer.
Länkar till dig om det går bra. Hör av dig annars, epost finns på sidan! Bra blogg
Gärna, kul. Tack!
Skicka en kommentar