Budskap

Vissa budskap är svåra att förstå. Ta riskakspaketen. De är helt omöjliga att öppna. Helt vakuumförpackningsomöjliga. Men med stor glädje såg jag att min fru hade tagit det nya paketet i sin hand. Hon hade problem. Under mer några minuter. Frågan är vad försäljarna tycker. Att vi ska sluta äta kakorna?

Andra meddelanden är mer direkta. Den svenske konstnären Mikael Richter ritade för några år sedan pussrutor på huvudstadens gator, där det var fritt fram att mötas med läpparna. Stockholms stad slog bakut, vill jag minnas. TT meddelar att en firma som levererar trafikljus till övergångsställen har satt dit en ”känd kristen symbol” på ett antal av sina produkter. Det låter som ett 1 april-skämt men kan säkert fungera som en väg till ljuset, om man nu har den läggningen eller för den delen vill hitta dit.

Sedan har vi informationen som inte går fram. I dag har jag pratat med badrumsrenoveringschefen, som inte vill prata och när han gör det har han mindre koll än vad jag har. Och det, det vill inte säga lite. Riskakor med bitter eftersmak har jag aldrig hört talas om, däremot grumliga budskap. Något av det värsta idag är de osmakliga förundersökningarna som ska hållas i Vilnius. Tänk att gammalt rysshat, nazivänlighet och antisemitism slår över på det sättet. Kan historien verkligen behandlas hur som helst?