Askungarna Arne & Anna

På promenaden vid Stockholms ström såg jag dem direkt. De förälskade. Både han och hon var på väg åt var sitt håll. Ingen av dem kunde slita sig ifrån varandra. Kvinnan kastade blickar omkring sig och en av dem landade på mig. När hon tittade åt mitt håll såg hon igenom mig. Hennes bestämda och samtidigt förvirrade ögonen fortsatte sedan sin vandring.

Ett stenkast bort satt ett yngre par med var sin hörlur. De lyssnade på en ganska taktfast låt, för killen höll takten genom att pussa tjejen på kinden. Puss. Pu-pu-pu-puss. Puss, puss. Och för att inte tappa rytmen, tror jag, slog han tummen mot låret. Puss.

Jag tänkte att Love is in the air eller någon annan lämplig sång borde spelas av en gatumusikant. Men nada. Bara trafikbrus, mobiltelefonröster och måsskrin. I stället såg jag skon på räcket. Som säkert tillhör eller kanske väntar på, just det, Askungen. Eller är det någon annan som hoppas på en bal på slottet elller i underjorden? Arne eller Anna? Någon?