Varje dag de senaste veckorna möts jag av trevlig syn precis innan jag ska ta mig uppför den tröga backen. Vad som får mig att le är mannen i rött. Han ångar fram i sin träningsoverall med sina stavar och liksom rullar ner för stigningen, som väntar mig. Det är ganska mäktigt.
I morse möttes jag av en cyklist, som for fram utan att hålla sig i styret. Händerna hade hon placerat mot varandra som i en bön. Jag tänkte att någonting måste vara på gång. Och, jovisst, mannen i rött hade idag bytt till en brun collegetröja. Annars var det som vanligt. Rullandet, ångan, mäktigheten.
Jag missade Susanna Kallurs lopp i dag men minns hennes flyt och hur hon klippte häckarna i vintras och i våras. Vad är väl en missad medalj mot ånga, backe och flow?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Även Susanna Kallur missade sitt lopp....
Ja, jag såg reprisen senare. Hon hann ju inte med sig själv. Jag antar att det kan förklaras av att hon inte kunnat tävla så mycket på sistone.
Det låter som en utmärkt analys som alla som tycker så synd om henne nu borde reflektera över.
Skicka en kommentar